13 juli 2015

Vän för livet...



Ibland så känns det som om någon där uppe kan höra mig. Ibland i allt elände och ledsamheter så kan det komma en liten ängel förbi precis då man behöver det. Idag hände det mig. 


Jag har en fin vän som jag har känt i många år. En vän som finns där i vått och torrt. En sån som man kanske inte pratar med periodvis, typ en månad eller två då livet och vardagen kommer emellan, men sen när vi gör det är det precis där vi avslutade samtalet sist.. En sån där vän ni vet som man känner i hjärtat att den personen inte sviker och alltid kan stötta en ifall det behövs. En sån vän har jag. Jag är lyckligt lottad. Väldigt lyckligt lottad. 


Igår kväll var jag upp på vinden för att hämta min resväska. Den väskan har varit med många många resor men när jag tog i handtaget för att bära ner den så gav den liksom upp. Dog. Den visade att den inte orkade resa nå mer. Jag fick panik och rusade över till Coop för att kika om de hade några resväskor kvar. Inte. Slut. De hade några fast i små storlekar. Jag tänkte, -Jahapp, hur löser jag detta då. Vi åker om sex dygn och vi har inga väskbutiker i denna byhåla... Idag hade jag förträngt detta jobbiga läge. Tänkte igår kväll att jag får panik-åka till grannstaden för att köpa mig en ny men det blir inte förrän onsdag.. sen försvann väsk-paniken när jag hade grubblat klart..

Idag ringde min fina vän. Ni vet en sån där vän som alltid finns där när man behöver henne. Vi pratade över en timme i telefon och sen var hon tvungen att lägga på för att hon och hennes man skulle åka till stora staden här i Västmanland. 
När jag och hon pratar i telefon så pratar vi bara om viktiga saker. Det kan vara allt från senaste skvallret, hur vi mår, vad som händer och sker i våra liv, resor mm. Hon nämnde om resväskor i förbifarten. Hon med det stora fina hjärtat frågade mig om jag ville ha en.. Nej, nä, sa jag, inte kan jag ta emot en resväska av dig. sa jag. ( Jag hade inte nämnt att min väska hade dött ) När vi lade på så började jag städa, men det var så tråkigt så jag gick till affären för att köpa mig lite lunch. Åt, vilade, påbörjade städningen igen och då ringer min telefon. 

-Hejpa! hörde jag i luren. Min vän ringde igen. Hon undrade om jag kunde komma ut på gården om en stund. -Javisst, sa jag. Lade på luren och undrade vad som skulle hända nu när de inte ville komma upp till mig. Tänkte att - jahapp, Sören har gått och köpt sig en ny bil igen. Vad roligt, eller ska de kidnappa mig på en fågelvända.. hmm jaja, det bara att gå ner och kika på nya räsern. 

Men inte var det någon kidnappning och ingen ny bil (de har en ny bil redan) men min finaste vän hade köpt mig en snygg resväska! Tårarna började spruta på en gång. Hon har ett hjärta av guld och hon är så mån om mig, jämt. Allways. Jag har suttit och småbölat i snart en timme nu. Varm i hjärtat. Nu kan jag och dotter åka på resa och många fler kommer det att bli med min fina pippigula resväska. Jag ska börja packa redan nu. hihi

Hon, min vän, en sån fin människa skulle alla ha i sin närhet. Vad världen skulle vara bra mycket finare då. Hon är en klippa. Hon, min vän, Mari.♥ 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...